onelifestyle.blogg.se

Ikväll så gjorde jag chokladpudding till efterrätt till mig och Henke. Var skeptisk till om han skulle tycka att det men fick kommentaren "det här var ju riktigt gott" så gissar att han tyckte det!. Hur gjorde jag då? Jo, blandade proteinpulver med mjölk så att det blev en krämig konsistens. Blandade sedan i hallon och lite vaniljsocker. Toppade med mer hallon och mangobitar. In i kylskåpet någon minut och sedan njut! Var riktigt gott. Mycket godare än köpt chokladpudding som mest smakar socker. Hur skönt är det inte att kunna njuta av något riktigt gott men ändå få i sig lite extra protein? Stillat sötsuget men nyttigt för kroppen, winwin

Någon som verkligen inspirerar mig är min pojkvän. På så många olika sätt. Men det är tack vare han och hans familj som jag upptäckte träningen. Det som jag idag inte skulle kunna leva utan. Jag vill bara satsa mer och mer på det för varje dag som går. Och det kommer jag att göra. Jag har bestämt mig för att utbilda mig till någonting inom kost och hälsa. Jag hittade min drömutbildning i sundsvall, inte alls långt bort. Toppen tänkte jag och fick sedan reda på att den utbildningen inte har fått godkännande att fortsätta för att det var för många liknande utbildningar som låg ute på marknaden. Kanske efter 2015. 2015?! Jag menar hallå? Jag vill inte vänta 2 år till för att få veta om den kommer tillbaka eller inte.Utan...

 

Har sökt på annat, men ingenting som är i närheten eller på distans. Det skrämmer mig. Att behöva flytta från min lägenhet någon annanstans, långt bort. Ingen jag känner osv. Då jag började tänka på Henke. Han klarade det. Eller rättare sagt han klarar det. Varför ska inte jag klara det? Som jag skrev i det tidigare inlägget. Den som ger upp har redan förlorat. Så söker jag inte utbildningarna bara för att dom inte ligger i östersund eller i närheten, kommer jag känna mig som en förlorare. Jag är så stolt över Henke att han sökte, flyttade och slutför det även om han har mig här i Östersund. Som varje dag klagar över att jag saknar honom och vill ha hem honom. Han är det absolut starkaste personen jag vet. På alla sätt och vis. Det finns ingen som kan fortsätta att vara glad när allt går åt helvete, han kan. Vilket många gånger kan göra mig galen tills jag inser hur bra det är att han hela tiden ser positivt. Han uppmuntrar mig hela tiden att jag ska klara det. Vad det än är. Han ser aldrig något hinder. Han hoppar över eller duckar under dom. Det är tack vare honom jag är där jag är idag. Den målmedvetna personen som vägrar ge upp sina drömmar. 

 

Om du läser detta så vill jag bara säga, jag älskar dig.

Jag kämpar varje dag. Utåt kanske det ser ut som att det är väldigt enkelt, men det är det inte. Hela tiden kämpar jag med mitt psyke att ta ut mig till 100 %. Att lägga på mer vikt fast det känns läskigt. Det är saker som hela tiden kommer att bli enklare. - Så länge man inte ger upp. Ger du upp har du redan förlorat. 

 

Ett sätt som jag hela tiden motiverar mig med är att kolla på bloggar och instagram. Där finns det gott om nya roliga övningar som jag vill testa. Dröm kroppen x100. Är det inte värt att kämpa mot det? Jo det är det. Men om det inte heller räcker till så brukar jag tänka på de som dömer. Alla som tänker "kan hon inte ta mer vikt i benböjen?" "hon klarar det aldrig" "hon är ju så smal så hon kan ju inte vara stark" Alla sånna dömande kommentarer motiverar mig. Jag ska banne mig visa att jag klarar det, att jag kan ta mer än du tror och bara för att man är smal betyder det inte att man är svag!

 

Den bästa styrkan har jag märkt är ilskan. När ilskan kokar inom dig, gå iväg på gymmet. För det är sällan du skulle få till ett så bra pass som då! Det är många gånger som jag har gått till gymmet less, arg eller rent utav förbannad. Det slutar alltid med att jag får till ett bra pass för frustrationen på att inte klara något gör att jag klarar det. Vad leder det till? Jo, att du är glad över att ha gjort ett riktigt jävla dunderpass. Så du går till gymmet arg, kommer hem igen glad och endorfinfylld. 

 

Välj dina kamper, motivera dig och ge inte upp.

 

Idag är en sån dag jag skulle kunna dansa på molnen eller springa en mil utan att blinka. I bilen påväg in till stan för marklyft och armar så insåg jag en sak. En sak som gjorde mig fruktanssvärt glad. Jag har hela tiden gått med inställningen att henke kommer hem om 2,5 vecka. Men när jag väl började tänka efter så insåg jag att det är bara 1,5 vecka innan han kommer hem. Jag tror detta bidrog en hel del til mitt pass idag. Viljestyrka och fruktansvärt bra motivation. 

 

Började med marklyft. Eftersom  jag har kört det väldigt fåtal gånger så har jag till en början satt målet att jag ska lyfta min egna vikt. Idag var det inte långt ifrån. ca 2 kilo ifrån om jag ska vara exakt.Hade klarat målet, men valde att vänta på grund av att jag vill lyfta mer än min vikt. Jag ska klara målet med kilon till godo! Alltså har jag två mål i ett mål, haha. 

 

Fortsatte att träna lite armar. Ökade i varenda övning jag körde. - Så jäkla gött. Det är dagar som dessa som jag vet varför jag fortsätter att träna. Endorfinerna efter ett träningspass är oslagbara. Känslan av att inse att man blir starkare och orkar mer än gången innan. - Det är dagar som dessa jag vet varför jag vill jobba inom hälsa.